[Intro][Fingerpicked twelve-string guitar follows the irregular rhythm of shallow waves]

Som barn gav jag havet en snäcka och tråd,
jag frågade frågor och väntade råd.
Det svarade alltid med sten mot sten,
nu hörde jag svaren tydligt igen.

[Verse 1][Soft Vocals]

Jag satte mig ner där raukarna stod,
med myntet i fickan och salt i mitt blod.
Jag sade: Är rädslan skam eller lag?
Vågen slog tillbaka: Den håller ett jag vid liv.
Jag sade: Är minnet en kedja att bära?
Vågen drog undan och visade väg.
Där låg inga spöken, bara fotspår i sand,
från barn, gamla händer och främmande land.

[Chorus][Call and Response]

Flickan som talar med havet är jag,
jag frågar om skuld — det svarar med slag.
Flickan som talar med havet står kvar,
jag frågar om rädsla — det svarar: ansvar.
Inte som vakt och inte som dom,
bara som röst när de stumma ber om.

[Verse 2][Female Ensemble]

Havet sade: Minns inte bara vår död,
minns smaken av äpple, ett bord och ett bröd.
Minns kvinnan som skrattade högt på en kaj,
och pojken som visslade i majstormens vind.
Minns köpmannens dotter som vägrade guld,
och ett värnpliktsbrev med en skämtsam rad.
Ett liv är mer än den dag då det brast,
ett namn måste leva, inte bara hållas fast.

[Chorus][Call and Response]

Flickan som talar med havet är jag,
jag frågar om skuld — det svarar med slag.
Flickan som talar med havet står kvar,
jag frågar om rädsla — det svarar: ansvar.
Inte som vakt och inte som dom,
bara som röst när de stumma ber om.

[Instrumental Break][Nyckelharpa and wordless female voices exchange the rising version of the bell motif]

[Bridge][Bare Vocal]

Jag frågade sist: Kan en ö vara ren?
Havet slog hårt mot den vitaste sten.
Det sade: Kalken är byggd av det liv som tog slut,
varje ljus yta bär mörkret förut.
Var inte oskyldig, inte bödel, inte gud.
Säg vad du ser — och vem som gav ordern.

[Final Chorus][Powerful Vocals]

Flickan som talar med havet är jag,
jag frågar om framtid — det svarar med slag.
Flickan som talar med havet står kvar,
från stranden mot Fårö med namn och ansvar.
Inte som vakt och inte som dom,
bara som röst när de stumma ber om.
Jag bär ingen lösning, jag bär deras ord,
och låter dem klinga över vatten och jord.

[Outro][A small wave rhythm is imitated by frame drum and fingertips on guitar wood]

Jag lade min snäcka i sprickan igen,
som när jag var liten och havet var vän.
Det tog inte gåvan, det lät den ligga kvar,
och långt över Fårö slog klockornas svar.