[Intro][Picked bass drives the bell motif beneath dry snare and muted guitar]

Lastbil mot norr, flygplan mot öst,
en karta på radion, en lugnande röst.
Vägen var öppen, färjan låg klar,
jag packade allt som en människa tar.

[Verse 1][Driving Vocals]

Ett foto, ett mynt, ett pass, en nyckel.
Mor stod i hallen med armarna tätt,
hon sade: Du stannar inte bara av plikt.
Radion talade om förband på väg mot
de fält där de medeltida bönderna föll,
nu skar tunga hjul genom regnvåt mull.

[Pre-Chorus][Build-up]

Sirenen provades exakt klockan två,
alla kände vägen; ingen visste vart vi gick.
Jag lyfte väskan, släckte vårt rum,
då slog kyrkklockan en gång genom bruset — dov.

[Chorus][Powerful Vocals]

Ingen ö kan fly när kartorna dras,
när kust blir ruta och hamn blir bas.
Ingen ö kan fly när sirenerna går,
men vi väljer vad minnet kräver.
Jag tog ett steg ut,
klockan sade: Tystnad är också ett beslut.

[Verse 2][Driving Vocals]

Vid färjeläget stod familjer i kö,
med hundar och väskor och blickar mot sjö.
En man bar medicin, en flicka höll sin kanin.
Bakom terminalen steg radarens sken,
samma gröna cirkel genom koppar och sten.
Jag kände hur rädslan blev enkel och ren,
och hur lätt den väljer en fiende.

[Pre-Chorus][Build-up]

En högtalarröst sade: Ombordstigning nu.
Mor ringde och frågade: Vad tänker du?
Jag såg mitt namn tryckt på biljetten i hand,
och hörde de namnlösa ute vid strand.

[Chorus][Powerful Vocals]

Ingen ö kan fly när kartorna dras,
när kust blir ruta och hamn blir bas.
Ingen ö kan fly när sirenerna går,
men vi väljer vad minnet kräver.
Vid rampen tog jag ett steg,
klockan sade: Tystnad är också ett beslut.

[Guitar Solo][Angular baritone guitar cuts across the relentless bass motif]

[Bridge][Half-Time]

Att stanna är inte att älska ett krig.
Att lämna är inte att svika sitt liv.
Men jag bar de röster som ingen annan hör,
och visste vad rädslan gör med vittnen.
Jag rev inte biljetten, jag vek den kring myntet.

[Final Chorus][Powerful Vocals]

Ingen ö kan fly när kartorna dras,
när en gård blir en ställning och en hamn blir en bas.
Ingen ö kan fly när sirenerna går,
men en människa kan välja vilket vittne hon blir.
Jag vände från rampen, jag gick mot vår kust,
inte för fanor, för order eller strid.
Klockan slog två när jag lämnade kön:
Gå till den flicka som talar med sjön.

[Outro][The motor rhythm continues while guitars drop out one by one]

Färjan gled ut med sitt upplysta däck,
min biljett låg vikt kring en grön kopparrand.
Jag stod kvar på kajen när regnet drog in,
och havet sade lågt: Nu börjar din tid.