[Intro][Close piano and fingertips moving across a salt-stained window]

På rutan låg vintern fast det var vår,
ett vitt litet hav av kristaller och spår.
Bakom gardinen, i lådans mörka vrå,
låg två halva ansikten som vägrade gå.

[Verse 1][Soft Vocals]

Jag fann fotografiet bakom mors gamla bok,
en brygga, en kvinna, en man i mörk rock.
Hans vänstra hand saknades där pappret var rivet,
men blicken stod kvar, fortfarande i livet.
På baksidan: Fårö, med bleknande bläck,
och orden: När klockan slår, vänd inte din rygg.
Mor ställde sin kopp mot ett märke i bord,
hon såg på mitt mynt men hon sade inget ord.

[Chorus][Tender Vocals]

Salt på fönstret, ditt ansikte kvar,
halva din mun men hela ditt svar.
Salt på fönstret, ett sönderrivet år,
jag håller två bitar mot samma gamla spår.
Vem väntade ensam när båten försvann?
Vem lärde vår släkt att förneka vad den fann?

[Verse 2][Soft Vocals]

Mor sade: Din mormor hörde tornet en natt,
när havet låg stilla och himlen var svart.
Hon följde dess slag till ett militärt skjul,
där män brände papper före morgonens jul.
Din morfar kom hem med sin uniform våt,
han talade aldrig om ljusen från en båt.
Nästa dag rev han fotografiet i två,
och sade: Vissa minnen måste sjunka och gå.

[Chorus][Tender Vocals]

Salt på fönstret, hans ansikte kvar,
halva hans mun men inget helt svar.
Salt på fönstret, ett sönderrivet år,
jag håller två bitar mot samma kalla spår.
Vem stod vid radarn när båten försvann?
Vem lärde vår släkt att förneka vad den fann?

[Instrumental Break][Nyckelharpa sustains the family melody while piano states the bell motif once]

[Bridge][Bare Vocal]

Mor tog min hand och höll den mot glas,
där saltet låg tjockt som ett främmande alfabet.
Hon sade: Vi teg inte för att vi glömde deras namn,
vi teg för att rädslan fick rum i vår famn.
Då passade pappershalvorna kant mot kant,
och kvinnan på bilden var mormor — det var sant.

[Final Chorus][Full Vocals]

Salt på fönstret, ditt ansikte kvar,
nu ser jag din mun och jag hör ditt svar.
Salt på fönstret, ett återfunnet år,
jag håller båda bitarna över samma spår.
Mor, jag ska fråga där ni valde att tiga,
jag ska se de där ljusen ni vägrade se.
När klockan slår nästa gång över vår strand,
går jag inte ensam — jag bär er i min hand.

[Outro][Clean twelve-string guitar ends without drums]

Mor tvättade rutan men saltet kom åter,
som tunna små bokstäver efter att någon gråter.
I öster blinkade ett ljus, rött och ensamt,
och köksklockan stannade: tre över en.