[Intro][Frame drums mark an uneven rowing pattern beneath bowed nyckelharpa] Dra genom gryning, dra genom grund, håll samma årtag, håll samma stund. Järnet är tungt och saltet är vitt, havet tar ränta på allt som är ditt. [Verse 1][Low Ensemble Vocals] Vi rodde från Paviken i gryningens brand, med tjära på händer och frost över land. Vi lastade järn under segel av lin, pälsverk och bärnsten, honung och vin. En pojke höll utkik, fjorton år. Kaptenen bar runor på ett benvitt horn, och läste vår kurs efter måne och torn. [Pre-Chorus][Build-up] Mot öster låg floder, mot söder låg guld, bakom varje vinst stod en väntande skuld. Vi sjöng för att hålla våra årtag i takt, men ingen sång tvättade lasten från makt. [Chorus][Call and Response] Skepp av järn och salt — skär genom sjön, för silver och säd, för hunger och lön. Skepp av järn och salt — med tjära på hud, vi läste havets bud. Från Gotland till främmande hamn, vi bytte varor, gömde namn. [Verse 2][Powerful Vocals] På däcket satt kvinnan med kedja vid fot, hon såg inte på oss, hon såg bara mot den rand där Gotland blev mindre och grå, där en mor kanske väntade år efter år. Jag frågade styrman: Vem köpte hennes färd? Han sade: Fråga myntet, så fungerar vår värld. Då brände min andedräkt kallt i min hals, för vinden bar hem både rikedom och svek. [Chorus][Call and Response] Skepp av järn och salt — skär genom sjön, för silver och säd, för hunger och lön. Skepp av järn och salt — med tjära på hud, vi läste havets bud. Från Gotland till främmande hamn, vi bytte varor, gömde namn. [Drum Break][Frame drums and floor toms accelerate while the rowing chant fragments] Dra — men minns vem som bands. Dra — men minns vem som såldes. Dra — men minns vem som kom hem. Dra — och säg hennes namn. [Bridge][Female Solo Vocal] Jag såg genom henne den kedjade kvinnan, ett ansikte ristat i vatten och vind. Hon sade: Gör mig inte till saga och sång, säg att någon tjänade på mitt tvång. Då sprack skeppets sida som kalk under slag, och däcket blev Visbys regnvåta dag. [Final Chorus][Full Ensemble] Skepp av järn och salt — skär genom sjön, med silver och skuld som lön. Skepp av järn och salt — med tjära på hud, havet glömmer inte vad människor gjort. Från Gotland till främmande hamn, ska jag bära de bundnas namn. När seglet blir dimma och årtagen dör, hörs klockan på stranden som ingen längre hör. [Outro][The rowing rhythm stops one beat too early] Järnet sjönk, saltet låg kvar, på mina läppar, ett bittert svar. Myntet var kallt när jag såg land, med märken av kedjor runt kanten i min hand.